Bortsett från en kort basketkarriär på högstadiet var jag aldrig särskilt intresserad av idrott under grundskolan. Det var okej, vissa saker till och med kul (som höjdhopp och orientering), men det blev egentligen aldrig något av det. När jag var sexton skadade jag mig, men när jag blev bra (en riktigt häftig historia förresten, men den berättar jag en annan gång) bestämde jag mig för att börja springa. Målet var ett 5-km lopp, och jag hittade ett träningsprogram som jag började köra. Tyvärr kom jag aldrig riktigt in i träningen, men eftersom avgiften redan var betald så bestämde jag mig för att springa loppet. På något mirakulöst sätt tog jag mig runt (tänk pangförkyld, dåligt tränad efter två års skada, kondition=0) på den inte alltför smickrande tiden 37.27. Efter loppet tänkte jag vänta någon vecka med att springa igen tills förkylningen gått över. Det blev en lång vecka, med avbrott för lite spinning och några pass på Friskis.
Den 28 december så bestämde jag mig för att nu fick det vara nog, och började springa igen. Nu började jag med träningsprogrammet från början, och vägrade hoppa över ett enda pass. Och trots kyla och snö så har jag lyckats köra på, och är nu inne på nionde veckan, så här får ni hoppa in.
De första veckorna kändes lite löjliga, men sedan fastnade jag verkligen för det! Jag älskar att springa! Älskar att andas, älskar att känna hjärtat slå, älskar att låta benen röra på sig. Och så snabbt har jag börjat må så grymt mycket bättre så det är helt galet. Det känns lite som om jag har fått en obotlig sjukdom. Det finns en stor risk att jag kommer vara löparnörd till den dag jag dör.
Årets stora mål är Vårruset, då jag vill springa 5-km på under en halvtimme, och Kretsloppet i september då jag vill klara milen, helst under en timme. Så häng på!
Bild: Klicka på bilden för länk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar